VÅR CHANS

Alla våra frågor och funderingar kunde vi inte få svar på om vi inte talade med Dante. Det var endast han som kunde svara på de frågor om hans paralleller mellan helvete, himmel och jord samt om hur idén om just delen Inferno kom till.  Vi hade varit förberedda länge, men detta var ett ögonblick i våra liv som man inte kan förbereda sig tillräckligt inför.  Men vi alla var överens om att det var nu eller aldrig.

Dantes syn på helvetet, inferno, var intressant. Det svåraste var inte och skulle aldrig vara (hur länge vi än stannade) att ställa frågor. Det svåra var hur vi skulle formulera oss. Vi ville ju varken göra oss ovän eller provocera Dante. Detta krävde en del ansträngningar av oss då vi faktiskt kom från en annan tid, med mer utvecklade tankar och större perspektiv på livet och omvärlden, mer diskussioner om livet efter döden och från en tid med yttrandefrihet.

Det bästa i denna situation var att alla hade olika intresseområde hos Dante. Jag, Jenny, var mest intresserad av poetens liv. Om hur hans uppväxt, hans tillvaro och om hur hans medmänniskor har bidragit till att boken blev som den blev.  Jesper var intresserad av hans mening bakom boken, de gömda budskapen och framförallt varför inferno finns, och Jakob ville veta hur miljön och omgivningen påverkat boken, vad som inspirerat honom och vad som fått boken att bli som den blev.

Dante studera oss och harklade sig en aning och vi insåg efter en längre tids stirrande att vi nog snart var tvungna att säga något.

- “ursäkta, men är det du som är Dante?” sa jag, Jenny, med andan i halsen.

- “vem frågar?” sa Dante med en snäll, men ändå vaksam röst.

- “det är så här att vi tycker att du är ypperligt bra på det du gör, att skriva. Vi har färdats långt för att få träffa dig, för att få diskutera dina fantastiska verk med dess författare och för att få dela våra tankar om ditt fascinerande sätt att formulera sig på. Vi lovar att vi inte kommer uppta för mycket av din tid”, utbrast Jesper.

Dante kollade återigen granskande på oss, log sedan och gjorde en gest att vi skulle flytta oss från folksamlingen.

-”hej!”, utbrast vi när vi kom undan från folksamlingen, en bit bort från kyrkbacken och äntligen fick chans att hälsa.“ Vi har en del frågor om Inferno och om dig som vi undrar om det finns möjligheten att få svar på?”

-”Jag kan ju försöka att förklara  och svara så bra jag kan”, sa Dante. “Men glöm inte att min bok inte är gjort efter vad jag har för värderingar i livet, om folk eller om vad jag anser vara en synd. Jag har skrivit det jag är lärd, vad Gud tycker. Guds enda vilja är att vi ska vara goda, att vi ska ta hand om varandra och att vi älska vår näste som vi älskar oss själva. De som inte kan leva upp till detta hamnar i helvetet.”

Dantes ord sjönk in i oss och vi var redan påväg mot en djupare förståelse för poeten.  Vi tre resande kollade på varandra och vi såg nervositeten i varandras ögon.  Tillslut, efter något som kändes som minuters spänd tystnad så klev jag, Jenny, fram, tog ett djupt andetag och var beredd på att ställa min fråga.

- “du har namngett och identifierat många som plågas i alla Infernos kretsar. Speciellt så har du gett namn på florentinare? varför? Är du inte rädd för att folk ska gå emot dig?“, sa jag undrade. Jag var intresserad över huruvida hans medmänniskor hade behandlat honom i livet eftersom att de fanns med i helvetets kretsar. Jag undrade även om det inte var jobbigt att peka ut folk i en bok. Om man pekar ut tillräckligt många så skulle dessa kunna gå emot mot en.

- “jag tror att man kan förklara det som något i stil med att “ha dina vänner nära, men dina fiender närmre” ”, sa Dante och log återigen. “Jag skriver det som jag har upplevt, det som jag har hört och det som jag vet. Även om de skulle varit mina vänner eller fiender så är det straffet de fick det straffet de förtjänar. Kanske finns det lika många okända personer, vänner och släkt som också plågas i Infernos alla kretsar, men jag ser inte meningen med att lida över deras öden och göra det till fokus på resan. Istället väljer jag att berätta om det jag ser. Min tanke var att förklara hur det kan sluta om man syndar. Oavsett vem som blir den utpekade i helvetet så vill jag att folk ska se. I mitt liv har jag stött på många hinder och många elaka människor, jag växte upp utan en moder och jag lever i en värld där jag ser påvar och kardinaler göra orätt. Jag vill ge människor lite hopp om att även om du har levt ett liv där folk har syndat i din närhet, på ett sätt då du har blivit lidande, så kommer de att bli straffade.  Varför ska folk döma mig för att jag berättar sanningen? Om du syndar så kommer du att bli straffad. Men synden är inte att inte ge pengar till kyrkan, synden är att synda. Så som att utföra äktenskapsbrott. Dock är straffet lättare för de som gjort en, så att säga, lättare synd. Jag är bara ärlig och om folk inte uppskattar det så får det vara så. “

- “och alla dessa sagofigurer som finns med? vart kommer de ifrån?” sa jag, Jenny, och tänkte på de sagofigurer som man får läsa om att Dante ser i de 9 kretsarna.

- “min mor dog när jag var liten, endast 5 år, så det enda jag kommer ihåg från henne är de berättelserna som hon berättade för mig.  Jag ville ha med en del av henne i min bok, även om jag inte kommer ihåg så mycket av henne.  Hon var inte en person som platsade i Inferno.  Men utifrån vad hon berättade för mig och utifrån de jag och resten av världen har hört om dessa sagoväsen så har de gjort sig skyldiga för en plats i en av de 9 kretsarna.  Jag tyckte också att det var viktigt att ha med väsen som de flesta har hört om så att läsaren lättare kan relatera till det som står. ”Dante såg oberörd ut när han pratade om sin mor vilket kanske inte var konstigt när hon dog då Dante fortfarande var ett barn.

- “Hur fick du intresset för att skriva? Vart växte det fram ifrån?”, frågade jag, Jenny. För även om vi alla visste att Dante hade gått på en bra litteraturskola där fokus låg på att skriva så behöver man mer än så. Man måste ha inspiration, känsla och vilja.
  

-“jag har alltid känt. Redan när jag träffade Beatrice så växte något fram i mig. Jag kände att världen var större än det vi såg och jag visste att Gud fanns och väntade på oss efter livet. Gud väntar på oss med öppna armar om vi inte har syndat. Jag ville inte endast tänka mina tankar och kunskap. Jag ville också dela den med andra. Kanske började allt med min moders berättande när jag var liten eller så började det när jag själv läste, jag vet inte. Men jag vet att jag vill dela mina ord med folket. Jag vill ge folk en möjlighet att göra rätt för sig. Jag vill lära folk att välja rätt väg på livets stig.”

En stunds tystnad uppstod. Dante var inte som vi trodde att han skulle vara. Han var öppen, tankfull och verkade vara en snäll man. Plötsligt hade jag, Jenny, fått svar på alla mina frågor i bara ett par. Det var intressant att se hur han sammanfattade allt. Helt olikt den tjocka boken “Den gudomliga komedin”. Jag kollade på de andra för att göra tecken på att de kunde ställa sina frågor.  Jag var riktigt spänd på att få höra även deras frågor och svar.

- ”Drog du paralleller mellan din resa genom helvetet, skärselden och paradiset och ditt liv?” frågade Jesper nyfiket.

- ”Ja det gjorde jag. Du förstår, det var en svår tid i mitt liv, jag tillhörde den politiska oppositionen i florens och blev landsförvisad. Jag ville skriva om hur jag mådde och om vad gick igenom på ett sätt som många skulle förstå och kunde relatera till. Jag valde då att beskriva en resa igenom Inferno och på så sätt visa min resa genom helvetet jag var tvungen att gå igenom för att bli förlåten och få komma in i paradiset. Vad som drev mig och höll mig igång genom allt var i boken min ungdomskärlek Beatrice som väntade på mig i paradiset och symboliserade det goda i livet som jag söker efter.” svarade Dante.

- ”Tror du att dina dikter kommer att leva kvar efter du har lämnat denna värld?”.

Dante funderade ett tag och svarade sedan:
- “Ja det tror jag. Jag har skrivit mina texter i vers så att de lätt ska kunna återberättas och alla kan relatera till mitt tankesätt kring synderna. Boken är också till skillnad från många andra kristna skrifter skriven på folkets språk så fler kan ta del av den. Jag vet att folk kommer vilja läsa om detta i många år framöver eftersom människan är nyfiken och kommer alltid vilja veta om hur det ser ut efter döden, hur det går till i helvetet, skärselden och paradiset.”

- “vad hoppas du folk ska lära sig från din bok?” frågade jag, Jesper, nyfiket

- ”Är inte det uppenbart? Att folket ska se att det blir konsekvenser utifrån deras liv och att Kristus väg är den rätta, men också att du måste kämpa dig igenom det onda och ju längre ifrån desto lättare blir det. Ibland behöver man en vän som kan hjälpa dig på vägen och en motivation att nå fram till slutet som till exempel en älskades famn. Du ska aldrig vika ifrån den rätta vägen även fast människan inte är perfekt och kommer vilja vika av från vägen. Vägen kantas av faktorer som kommer locka ner dig men ju längre du kommer desto lättare blir det att stå emot och tillslut om du har lyckats stå emot allt så kommer du finna lyckan.”




"Jag måste bara fråga" sa Jesper, "I din bok, Inferno, skriver du att otrohet är en synd som tar dig till den andra kretsen, men du själv är en ju gift man som ändå samtidigt är kär i en annan kvinna".

Dante tittade på mig besvärat och sa "Jo det är sant. Om jag bara som ung hade tagit chansen och rymt iväg med Beatrice så hade det varit vi nu och jag hade sluppit bli bortgift. Förresten så bedrev jag aldrig otukt med henna utan höll det inne och stannade vid min fru, därför har jag inte  gjort något fel."

- “ Men vad var det från hela början som fick dig att börja skriva på Divina Commedia?” frågade jag Jakob.

- “ Min vision är att kristendomen, tron och kärleken till gud är den rätta vägen. Men allt för länge har jag sett hur kyrkans mäns vrider om budskapet från gud till sin egen fördel för att de ska få makt och rikedomar. De agerar inte längre som guds talare. Jag vill visa omvärlden hur det verkligen ligger till. Att det är så att de är tron till gud som är det viktiga och inte tron till kyrkan. Det är inte påven som avgör om du syndat eller inte, det är gud. Det är inte heller påven som kan förlåta dina synder gentemot en summa pengar. Jag vill visa hur galet det hela har blivit där folk glömt bort religionens huvudsakliga syfte.” Svarade Dante

-” Vi kommer från en tid där kyrkan inte har samma roll som idag, tror du din bok har påverkat och lagt grunden för nya idéer?” Frågade jag, Jakob

Dante kollade lite förvånat på mig men verkade också lite lättad. Han svarade:

-” Ja min bok visade kanske rätt väg för många och budskapet spreds vidare i generationer. Folk förstod antagligen hur jag tänkte och såg på det hela som jag gjorde. Sen valde jag också ganska banbrytande att skriva på italienska istället för latin. Genom att göra det kände jag att jag kunde nå ut till folket med mitt budskap. På så vis kan jag visa den rätta vägen för dem. Annars följer de bara kyrkans och påvens vilja blint och ger bort allt de har, för att de själva inte kan tolka guds budskap på latin.”

Dante kollade på bort mot kyrkbacken och vinkade mot någon

”Ni får ursäkta mig, men nu måste jag rusa vidare”, sa Dante och tog oss var och en i hand.

”Tack för alla svar. Det var verkligen intressant”, sa Jesper artigt och Jakob och Jenny hummade instämmande.

Dante rusade iväg och vi tre kollade efter honom där han gick.

Källor:
Bild

Läreri [www] "Litteraturhistoria" Hämtad från: http://lareri.weebly.com/litteraturhistoria.html