Vi ville stanna föralltid och suga in alla
intryck och all kunskap som gick att hämta om den forna tiden som vi kallar
medeltiden. Men vi visste alla att vi var för insatta i dagens samhälle för att
kunna passa in i en tid där rätten att uttrycka sig inte existerade. Vi var
också ganska hungriga och medeltidens mat var inte allt för lockande. Så vi
alla kom överens om att det var dags att lämna Dante och medeltiden åt sitt öde
medan vi tre försökte komma hem igen. Vi tog oss till cykeln som vi så fint
hade slängt i en buske utan för kyrkan i all förvåning om var den hade fört
oss. Vi tog upp den blå magiska tandem cykeln och gjorde den start klar. Nu
gällde de bara att vi alla tre hade energi kvar att orka trampa oss ända hem
till 2014. Jag jakob räknande in oss på tre och på tre trampade vi det hårdaste vi
kunde. Det kändes till en början bra men efter bara en kort stunds trampande
hörde jag Jakob hur Jesper började stånka och stöna bakom ryggen på
mig. Snart var även jag igång. Vi insåg ganska snart att farten vi hade inte
skulle räcka för att ta oss hem.
“Nu kraschar vi “ utbrast Jenny från
pakethållaren när vi såg hur våran kurs var på väg rakt mot ett träd i en stad.
Alla skrek vi i kör och med en smäll stannades cykeln av ett väldigt träd. Vi
var dock snabbt uppe på benen igen och borstade av oss allt damm. På något
märkligt sätt hade vi klarat oss helt oskadda. Men när vi vände oss om och fick
vi syn på cykeln och kunde konstatera att det inte var fallet för den.
Framhjulet på vår blå tidsresande tandemcykel var total kvaddat. Vi alla beklagade
oss över den förstörda cykeln. “ vad ska vi göra nu” suckade Jesper. Hans fråga
stod kvar obesvarad. Jenny kollade sig omkring och sa: “ tycker inte ni att den
här staden ser lite bekant ut?”. Jag och Jesper höll med. Vi alla var nästan
helt säkra på att det var fortfarande Italien och Florens vi befann oss i. Men
nu såg staden lite mer sprudlande, färgrik och levande ut.
Vi var fortfarande väldigt hungriga efter
besöket i medeltiden. Eftersom vi inte kunde fortsätta på vår cykel beslöt vi
oss för att leta reda på något att äta. Det trasiga hjulet tog vi med i hopp om
att hitta någon som kunde laga det. Vi började promenera i folkmassorna på en
stor huvudgata för att sedan vika av på en mindre sidogata. Vi hittade där ett
litet försäljningsstånd där vi hittade något korvliknande som fanns att äta.
Medan Jakob och Jesper stod och glufsade i sig så beklagade sig Jenny över att
det inte fanns något vegetariskt på menyn.
Efter att killarna hade mättat sin
hunger noterade Jesper hur en man snabbt hastade förbi oss. “ kolla där”
viskade han. “vadå?” frågade jag, Jakob, och Jenny. “ Tycker ni inte att han
ser väldigt bekant ut” svarade Jesper. Jag och Jenny förstod inte vad han
menade. “Häng på” sa Jesper och började smyga efter mannen med raska steg. Jag
och Jenny var inte långt efter. Den mystiska mannen kom fram till en dörr som
han öppnade och försvann in bakom. Innan Jag och Jenny hann säga något var
Jesper framme och knackade på dörren. En lucka öppnades på dörren och en röst
frågade vad vi ville. “Vi behöver hjälp” sa Jesper med en klar idé om vad han
ville. Jag och Jenny kollade oförstående på varandra och undra vad det var som
var så speciellt med just denna man och vad han kunde göra som kunde hjälpa
oss. Jesper tog det trasiga cykelhjulet ur Jennys hand och visade upp det
framför luckan. Med ett klick vreds handtaget om och dörren gled upp. Mina och
Jennys ögon slog upp som stora kastrullock när vi såg vad Jesper hade sett.
Framför oss stod nu en av mänsklighetens största uppfinnare. Ingen mindre än
Leonardo Da Vinci.
Vi klev in i hans studio där ritningar och
modeller av olika slag fanns. Vi var så fascinerade att vi inte visste var och
vad vi skulle kolla på. Men Jesper behöll lugnet och visa upp hjulet för
Leonardo. Han log och gick bakom en dörr och kom ganska snart tillbaka med ett
cykelhjul. Dock inte ett vanligt gummihjul som vi känner igen, men de var
i alla fall runt. Han tog vårt hjul, av gummi och innerslang och gömde i en låda
utan att yttra ett ljud. “bytt är bytt” sade han sedan och log. Jag och Jenny
stod bara och glodde och kunde inte få fram ett ord. Jesper, cool som han var,
tog lugnt hjulet och var på väg ut ur studion tillbaka till cykeln. “Kommer ni”
ropade han när han hade gått en bit. Jag och Jenny stod som såg ut som fågelholkar,
men kände även vi av hemlängtan, så vi tog oss samman och hängde efter Jesper.
Leonardo stod kvar och log åt oss. Jesper hade redan fått på hjulet på cykeln
när jag och Jenny kom fram. “Är ni redo?” frågade Jesper. “ja “ svarade vi
tagna av stundens händelse. Men vi hade nu i alla fall fått i oss både mat och
inspiration till att göra stor dåd. Så vi trampade nu på hårdare än hårdast hemåt.
“Mot 2014! “skrek vi så högt vi kunde och med ett öron bedövande sus försvann
vi in i tiden.
Vi kom äntligen rätt. Vi pustade ut av
lättnad. Vi hade nu varit med om en resa som väldigt få kommer att få uppleva,
om man inte ska säga ingen. Vi har träffat både en av mänsklighetens största
författare och en av mänsklighetens största uppfinnare och konstnär. Men vi var
nu tillbaka i vår trygga tid. Vi alla tre tackade för äventyret och begav oss åt
varsitt håll, hem mot en skön säng och ett varmt bad.
Ni har nu läst klart om vår resa tillbaka till medeltiden. Tack för att ni har tagit del av vår resa!
Jenny Storsjö
Jakob Josefsson
Jesper Mass
När vi läste era inlägg insåg vi hur mycket det fria tänkandet förtrycktes från antiken till medeltiden. Under vår epok (antiken) arbetade människor mycket med filosofi, matematik och astronomi genom att kritiskt granska teorier om exempelvis världen. På medeltiden tog sedan kyrkan över mycket mer och begränsade människors tankar. Speciellt kände vi igen detta när vi läste Dantes citat:
SvaraRadera“Min vision är att kristendomen, tron och kärleken till gud är den rätta vägen. Men allt för länge har jag sett hur kyrkans mäns vrider om budskapet från gud till sin egen fördel för att de ska få makt och rikedomar. De agerar inte längre som guds talare.”
När människornas fria tänkande minskade, ökade kyrkans makt och antikens syn sätt och frågor om världen utan religiös beblandelse försvann. Idag har ju verkligen inte kyrkan den makt som den hade under medeltiden. Dock i vissa länder är fortfarandre har religionen stor betydelse för många människor runt om i världen.
För övrigt tyckte vi att det var en mycket intressant text och ni förklarade tydligt och bra hur inferno var strukturerad. Det var mycket roligt att läsa om er resa samt hur ni tagit er fram och tillbaka till er epok med hjälp av den blå magiska tandemcykel. Bra jobbat!
P. S Jakob glöm inte stretcha så du inte sträcker dig! D. S
/Linn, Albin, Philip
Mycket intressant och bra skrivet!
SvaraRaderaÄven om vi i stort sett hade samma epok fast på olika platser är de väldigt olika. Dante skrev sin bok senare i en tid där kyrkan hade stor makt över samhället och det framkommer tydligt i verket. I båda medeltiderna är tron viktig för folket, även om det handlar om olika gudar.
Både Den gudomliga komedin och Hávamál är skrivna på dikt men det är skillnad på hur de är uppbyggda. Dantes verk är mer regelbunden och skriven på versmåttet Terzin till skillnad från Hávamál som skrivs på versmåttet Ljodahattr, alltså sex rader per strof. Dante skriver mer som en berättelse som har en "story" medan Hávamál är mer en samling med goda råd och levnadsregler. Något som båda har gemensamt är dock att de är uppdelade med olika teman.
En anledning till att verken är olika kan vara att det är skillnad på tro och plats och de levnadsregler som beskrivs i Hávamál kanske inte gäller på samma sätt.
Er redogörelse var bra och lätt att följa med i vilket gjorde det hela mycket lättare att ta del av innehållet. Att ni också hade med andra karaktärer från andra tidsperioder som Marie Gouze och Leonardo da Vinci gjorde det hela intressant. Att ni också hade lite humor var också väldigt bra!
/ William, Viktoria B och Ida
Under vår läsning upptäckte vi att Dantes idéer påminner lite om renässansen med nytänkandet och kritiken mot kyrkan. Han gjorde ändå något som var mycket typiskt för medeltid och skrev en religiös text. Vi tycker att ni beskrivit mycket bra hur Dante verkar stå med ena foten i medeltiden och den andra i renässansen.
SvaraRaderaLiksom många andra författare genom tiderna har Dante skrivit sina texter på vers. Även den författare som vi arbetet med, Goethe, skrev sin bok Faust med verser. Detta är något som inte fallit bort med tiden utan traditionen sträcker sig ända från antiken fram till våra dagar.
Dantes värderingar beskrivs mycket bra och ni får med de ålderdomliga och religiösa tankarna utan att överskugga hans mer moderna synsätt. Det är tydligt att han var en banbrytande influens vars tankar blev en del av övergången till nästa epok.
Denna epok är ganska olik den epok vi har läst om, vilket är romantiken. På romantiken så skulle fantasin och tankarna få flöda fritt. På medeltiden skulle man fokusera på Gud och se till att sköta sig för att inte hamna i helvetet. Romantikens människor skulle antagligen ha uppfattats som syndare av de som levde på medeltiden.
Man kan dock koppla Dantes text till romantiken då han har beskrivit sagoväsen samt låtit sin fantasi forma sitt verk. Detta är ganska romantiskt då man, som vi skrev ovan, skulle låta fantasin flöda och ha ett öppet sinne för vad fantasin än kunde frammana. Skillnaden är att Dante använde sina sagoväsen för att skrämma upp folk och för att styrka budskapet i sin berättelse. Under romantiken var monster och skräckhistorier mer av typen underhållningslitteratur även om de självklart kunde användas för att föra fram viktigare budskap så som i Mary Shelleys roman.
/Freja, Amanda, Michaela
Vi tycker det är intressant hur Dantes åsikter och värderingar kan både stämma så väl överens med och samtidigt vara så skilda från renässansens. Man kan t.ex. märka av redan här, under senmedeltiden då Dante levde, att man börjat se upp till antikens ideal genom att Dante väljer att ha just den kända antika diktaren Vergilius som sin ciceron, alltså guide. Vidare kan man även dra paralleller mellan att både i Don Quijote, den bok vi analyserat, och i Den gudomliga komedin så har båda huvudkaraktärerna en trogen följeslagare. Dessa båda duetter skiljer sig dock starkt åt, Cervantes skriver delvis med avseende till att underhålla och skapar då de fiktiva karaktärerna Don Quijote och Sancho Panza, medan Dante väljer att skriva om verkliga personer och med större vikt på att utbilda folket utefter sin ”verklighetssyn”. Trots att Dante var ganska banbrytande och radikal i sitt sätt att kritisera kyrkan så finns där ändå hela tiden fokus på Gud, vilket kanske är den största skillnaden mellan medeltiden och renässansen, vilken skildras tydligt när man jämför våra olika böcker.
SvaraRaderaVi tycker det ni tar upp om att Dante förespråkar att en synd är en synd och det går inte att köpa sig ur den på något vis tydligt visas i denna strof:
”Och jag förstod att sådan plåga tär
dem, som av köttets lust till trälar göras
och ej förnuftet lytt, men sitt begär.”
Synden är ett faktum, och detta är något man får leva med efteråt. Stycket känns även mycket representativt för medeltidens syn på Gud och religion. Även mycket talande för Inferno, som i princip skildrar hur det kommer sluta om man lever ett orättfärdigt liv. Dantes skildring av helvetet har förmodligen format stor del av den syn vi har på det än idag.
Utöver detta så tar Dante även upp Lancelot, en riddare ur keltisk folktro:
”En dag vi läste hur i kärleksband
Lancelot snärjts, och över boken böjde
vi oss helt aningslösa, på tumanhand.
[…]
Förförarn boken var, och dess poet.
Vi läste icke vidare, den dagen…”
Synen Dante här visar på Lancelot är inte överdrivet nedvärderande eller kritiskt, men den är heller inte positiv. Detta är skrivet under senmedeltiden och kanske kan det vara ungefär vid denna tid som folket börjat bli trötta på riddarromanerna, något som ytterligare utvecklas under renässansen och i Don Quijote.
I övrigt så skriver Dante hela boken i strofisk vers, han t.o.m. utvecklar ett nytt sorts sätt att skriva kallat för terziner, där varje strof är tre rader och det finns även ett mönster i rimningen. Precis som Dante bröt även Cervantes ny mark genom sättet att skriva på, Don Quijote kallas ju nu för den första moderna romanen.
Mycket intressant läsning, vi tycker ni har gjort ett väldigt bra arbete!
/Viktoria, Olle och Ina
Väldigt välskriven blogg! Medeltiden och Upplysningen skulle man kunna se som raka motsatserna till varandra. Medeltiden var ett feodalsamhälle där kyrkan hade stor makt och kunskap. Litteraturen under medeltiden innehöll mycket sagor och myter som handlade om det övernaturliga och livet efter döden. Det var gud som stod i centrum och det var hanns lag som gällde. Upplysningen handlar om att se människans värde och se till individen. Man ville upplysa och utbilda människor för att bredda kunskapen och utveckla samhället. I denna tid hade man också börjat ifrågasätta om gud verkligen hade skapat världen. Forskning och kunskap började ta mer plats.
SvaraRaderaTexterna ”Helvetets andra krets” och ”Ett anspråkslöst förslag” går att hitta lite likheter mellan. Ett anspråkslöst förslag handlar om att upplysa om hur orättvis vår värld är och att de tillslut kanske slutar med att de fattiga måste sälja sina spädbarn. I Helvetets krets framgår det tydligt att du kommer få betala för dina synder. Därför trycker egentligen båda texterna på att orättvisa är fel och att det är de människor som behandlar andra på ett orättvist sätt som är onda. Dock handlar Helvetets andra krets mer om att man inte följer guds lag. I Ett anspråkslöst förslag handlar det mer om orättvisan i samhället.
Den tydligaste skillnaden mellan dessa texter och epoker är att det tydligt framkommer att människorna som levde under upplysningen var mer utbildade än dem som levde på medeltiden. Det hörde inte till vanligheten att man under medeltiden skulle ifrågasätta kyrkan för det var ju där de lärda fanns. // Alan, Frida, Malin & Paulina
Det var riktigt bra att ni vid tidsresan landar i fel tider innan ni kommer dit/hem och berättar lite om dem, bl.a. tar ni upp feminismen vilket är mycket intressant! Trots att ni i eran beskrivning av Dante berättar att han är kritiskt ställd till kyrkan så är det ändå där ni möter honom, det hade varit kul att få veta hur det kommer sig. Jättebra att ni uppmärksammar att hans verk även har drag av andra, kommande epoker, som visar att han var en nytänkande man. Svaren i intervjun känns trovärdiga, ni ställer bra frågor. Dock blir det en del upprepningar i svaren, men det är egentligen bara bra för då blir det extra tydligt för läsaren.
SvaraRaderaBåde Dante Alighieri och vår författare Daniel Defoe var religiösa vilket präglat deras skrifter “I helvetets andra krets” respektive “Robinson Crusoe”. I båda verken förmedlas budskap med kristen grund; Alighieri uppmanar folk att, enligt Guds vilja, vara goda, ta hand om varandra och älska sin näste så som vi älskar oss själva, och skriver i utdraget ni behandlat just om döden och färden genom helvetet - det ställe man hamnar på om man inte lever på detta vis. Defoe tror också att man blir straffad av Gud om man inte lever enligt det kyrkan lär, men belyser ändå att det är viktigt att använda sitt sunda förnuft när det gäller det världsliga, vilket var ett typiskt tankesätt under upplysningstiden där vetenskapen spelade en central roll och tog bort lite av kyrkans makt. I boken om Robinson är det just den starka tron på Gud som ger Robinson styrka att överleva de hårda förhållandena på ön, och t.o.m. känna en tacksamhet över att iallafall få vara vid liv istället för att ligga på havets botten. En annan likhet författarna emellan, utöver deras starka tro på Gud, är att de båda var aktiva inom politiken vilket som ni skrev medför ett visst inflytande.
En annan intressant likhet mellan Dante och Defoe är deras vilja att nå ut till “det vanliga folket” med hjälp av sina verk. Dante skrev på italienska för att alla skulle kunna förstå vad han skrev och ta del av hans tankar och budskap. Defoe behövde inte fundera på vilket språk han skulle skriva på, men han såg till att skriva sin roman på ett sätt som alla kan begripa, och han förmedlar sina idéer på ett sätt som inspirerar alla läsare till att följa Upplysningens moderna livsstil fylld av kunskap. Dantes tankar var kanske inte lika tidstypiska som Defoes var, men han nådde likväl ut till alla med sina budskap.
Bra jobbat!
/Anna, Cornelia, Tony