Dante stod nu framför oss. Vi visste att
viktigt inom litteraturen på medeltiden var riddarväsendet och, framförallt,
kyrkan: vilket visas i Dantes verk ’den Gudomliga komedin’. Eftersom vi
nu var här och hade chansen att fråga ut Dante, en av världens främsta
författare genom tiderna, med de frågor vi hade om Den gudomliga komedin, Divina
Commedia, så krävdes det att vi visste vad vi skulle säga.
Något som var självklart för oss alla var
att vi ville veta mer om den första delen i verket, Inferno: helvetet. Vi var
övertygande om att denna man, som vi snart skulle få utbyta några ord med, inte
skulle ha några större problem med att prata om sitt verk. Vi visste att Dante
var en man som gillande att uttrycka sig och vi visste att vi ville höra.
Dante var inte en vanlig man utan också en florentinsk författare, Italien Nationalskald. Han kom från en bra familj men hans mor dog då Dante bara var 5 år. Han blev bortlovad vid 12 års ålder till sin framtida hustru. Dante hade dock ögon för en annan flicka vars namn var Beatrice. Denna Beatrice blev mycket och ofta inspirationskällan för Dantes skrifter. Vid Beatrices död började Dante att skriva skrifter till hennes minne. Dantes tidigt väckta intresse för poesi är tydlig med tanke på hans verk. Han fick chansen att leva ut dessa då han både gick på en kristen och klassisk litteraturskola. Dantes texter var annorlunda i jämförelse med andras då han bröt mot trenden att skriva på Latin. Istället skrev Dante på landets språk, Italienska, vilket ledde till att en större mängd människor kunde ta del av hans texter och verk. Dante och kyrkan hade en del konflikter då han tyckte att kyrkan varken var anpassad tidsmässig eller politiskt till världen. Kanske var det därför han skrev på landets språk istället för latin, kyrkans språk, för att provocera. Dante sa att kyrkan hade glidit alldeles för långt från sitt ursprungliga syfte: att vara Guds talare, och gått samman för mycket med staten, samt flyttat sitt fokus från att vara andliga och etniska vägledare för folket till att bli något kyrkan inte var. Då Dante var aktiv i politiken så hade han visst inflytande till att väcka dessa tankar om kyrkan hos andra folk också. Hans inflytande ledde till en nästan oavbruten konflikt med påven samt andra kyrkomän som var emot hans syn på kyrkans arbete. Detta ledde senare till att Dante blev landsförvisad från sin hemstad Florence i Italien, vilket gav honom ett liv i flykt. Det var under den resande tiden som de flesta av hans senare verk kom till.
Dante var inte en vanlig man utan också en florentinsk författare, Italien Nationalskald. Han kom från en bra familj men hans mor dog då Dante bara var 5 år. Han blev bortlovad vid 12 års ålder till sin framtida hustru. Dante hade dock ögon för en annan flicka vars namn var Beatrice. Denna Beatrice blev mycket och ofta inspirationskällan för Dantes skrifter. Vid Beatrices död började Dante att skriva skrifter till hennes minne. Dantes tidigt väckta intresse för poesi är tydlig med tanke på hans verk. Han fick chansen att leva ut dessa då han både gick på en kristen och klassisk litteraturskola. Dantes texter var annorlunda i jämförelse med andras då han bröt mot trenden att skriva på Latin. Istället skrev Dante på landets språk, Italienska, vilket ledde till att en större mängd människor kunde ta del av hans texter och verk. Dante och kyrkan hade en del konflikter då han tyckte att kyrkan varken var anpassad tidsmässig eller politiskt till världen. Kanske var det därför han skrev på landets språk istället för latin, kyrkans språk, för att provocera. Dante sa att kyrkan hade glidit alldeles för långt från sitt ursprungliga syfte: att vara Guds talare, och gått samman för mycket med staten, samt flyttat sitt fokus från att vara andliga och etniska vägledare för folket till att bli något kyrkan inte var. Då Dante var aktiv i politiken så hade han visst inflytande till att väcka dessa tankar om kyrkan hos andra folk också. Hans inflytande ledde till en nästan oavbruten konflikt med påven samt andra kyrkomän som var emot hans syn på kyrkans arbete. Detta ledde senare till att Dante blev landsförvisad från sin hemstad Florence i Italien, vilket gav honom ett liv i flykt. Det var under den resande tiden som de flesta av hans senare verk kom till.
Som poet så var Dante en nytänkare, vilket
är intressant då det förr var ovanligt med tankar utanför kyrkans. I alla hans
verk, inte bara ‘Den Gudomliga komedin’ visar Dante på en ny tids era. Han
bryter sig fri från de tankar som en medeltida man “skulle tänka”. Det som just gör
verket ‘den gudomliga komedin’ extra speciellt är att verket är en påhittad
bild av livet efter döden men ändå illustrerar något mer än vad folket då hade
för tankar. Man kan tydligt se drag av kommande epoker och genrer i Dantes
texter, detta är väl kanske det klaraste exempel på att Dante var nybanande.
Han har drag av romantiken då han beskriver hur det kanske inte är människan
som syndar. För att människan är smart och förstår att synder leder till
helvetet. Han anser istället att det är det undermedvetna, själen som har en
konstant strävan efter att göra det förbjudna och hemska.
Den gudomliga komedin (Divina commedia) av Dante Alighieri är en av medeltidens mest typiska böcker som visar den medeltida kristna tron och moraler. Boken är uppdelad i 3 delar, Inferno (helvetet), Purgatorio (skärselden) och Paradiso (paradiset). Här tänkte vi dock fokusera på Inferno och mer specifikt den andra kretsen. Dante Alighieri skrev boken på vers så att det skulle bli enklare att lära sig den utantill.
Dante Alighieris helvete är uppbyggt av 9 kretsar som är avsatser i helvetesavgrunden. Varje krets kännetecknas av en synd (ibland två) och varje krets har sin egen bestraffning för synderna. Bestraffningarna som Dante skriver om i den gudomliga komedin symboliserar verkligheten som du levde i under det syndiga livet. T.ex. om man lever ett kallt liv där man bara förråder och utnyttjar varandra så hamnar man i ett isblock där man bara har varandra att äta. Om man har varit otrogen så har man inte så stor chans att hamna i ett fast förhållande senare i livet, då man endast sårar andra. Dante har då dragit paralleller till sin bok och förklarat hur de otrogna paren hamnar i en virvelvind där de slungas omkring och slås mot klippor. I några utdrag ur Inferno kan du här läsa om helvetes andra krets:
Så lämnar jag den första kretsens dal och till den andras verop jag mig vänder vars trängre rundel rymmer större kval.
Här står den grymme Minos och skär tänder, rannsakar brotten innan in man går och snor sin svans och dömer och försänder
var nyanländ. När inför honom står en olycksdrabbad själ, hon allt bekänner. Och han, som synderna i grund förstår,
den dömdes till purgatorium redan känner och visar kretsen din hon sänkes, med det antal varv han svansen kring sig spänner.
----------
Och jag förstod att sådan plåga tär dem, som av köttets lust till trälar göras och ej förnuftet lytt, men sitt begär.
----------
Jag bad: ”O skald, hur gärna talte jag med dessa två som tillsammans röra så lätta, burna kring av stormens drag!”
----------
Jag utbrast: ”Vilka ljuva drömmar drömde väl dessa två, när väl längtans övermått till detta straff dem dömde!”
Och vänd till dem: ”Till gråt din bittra lott, Fransesca, rör mig, och med dig jag lider. Men säg mig, när och huru du kärlek fått
i trånfull suckans första ljuva tider er i sin makt, så att ni hjärtats val och längtans dunkla röst förstått omside?”
Hon svarade: ”Det finns ej större kval än att om lyckans tid bli påmind åter. Det vet din ciceron i jämmerns dal.
Men av din varma känsla jag mig låter förmå att yppa vad vår kärleks brand först tände an – fast som du ser, jag gråter.
En dag vi läste hur i kärleksband Lancelot snärjts, och över boken böjde vi oss helt aningslöst, på tumanhand.
Och våra blickar mot varann vi höjde från bladen, medan kindens färg oss svek, tills raden kom som oss vår trängtan röjde.
När älskarn kysste leendet, vars smek hans mun så länge åtrått, ömt betagen min mun han kysste, bävande och blek,
som aldrig mer blir från min sida tagen. Förförarn boken var, och dess poet. Vi läste icke vidare, den dagen…”
Den ena anden bittra tårar grät, då från den andras läppar hördes orden. Men ömkan mig i vanmakt sjunka lät
och likt en livlös kropp föll jag till jorden.
Kungen i helvetet är kung Minos som sitter bosatt i helvetets andra krets. Där på sin tron dömer han vilken krets de andar som kommer ska skickas till, detta visar han genom att vira sin svans runt sig och det antalet varv visar vilken krets du ska till T.ex. om han virar sin svans sex varv så ska du till sjätte kretsen, virar han två varv så ska du till den andra kretsen.
Det tros också att hela historien ska symbolisera hans liv. Symbolisera hur han är vilsen i livet när han är vilsen i skogen, när Vergil kommer insänd av Beatrice symboliserar hur kärleken räddar honom från tre vilddjur som ska symbolisera synden. Vandringen genom helvetet visar hur han måste gå igenom att det onda och ta sig därifrån för att nå skärselden för att bli förlåten och kunna nå ett bättre liv när han kommer till paradiset.
I sina böcker så har Dante på flera ställen lagt in politiker från hans hemstad Florens. Han har även lagt in många historiska personer på fler ställen, här följer ännu ett stycke från andra kretsen i Inferno som exempel:
Jag sporde: “Mästare, säg vilka är det som så torteras av den svarta stormen?”
“Den första i den skara du vill känna” svarade han mig då, “var härskarinnan över ett land med många språk och folkslag.
Så djupt fördärvad var hon av sin lusta att hon i lagen lät legitimera var form av otukt, för att själv ej tadlas.
Det är Seramis, varom man läser att hon har efterträtt sin make Ninos; landet som nu sultanen styr var hennes.
Så kommer hon som tog sitt liv av kärlek och kränkte löftet till Sychaeus’ aska; därnäst Kleopatra, den lättjefulla.
Helena ser du, som så mycket ofärd har förspråkat, och den store Achilleus som drevs av kärlek i den sista striden.
Se Paris där, och Tristan”; och med fingret visade han och namngav mer än tusen skuggor som kärlek skilt från detta livet.
Under sin resa genom helvetet och upp på skärseldsberget har Dante Alighieri slagit följe med Vergilius (en känd poet från antiken och en förebild för Dante) men senare på toppen av berget måste Vergilius lämna Dante och det blir en tårfylld stund. När Vergilius har lämnat Dante slår han istället följe med sin barndomskärlek Beatrice upp till paradiset.
Källor:
Alighieri, Dante (1993). Den Gudomliga
Komedin. Göteborg: Natur och Kultur
Wendell, Joakim (2014-11-30). ”Dante och
Den gudomliga komedin”. Svenska123 [www]. Hämtad från: http://svenska123.se/index.php?option=com_content&view=article&id=80&Itemid=84 (Hämtad
30/4-2014)
Columbia [www]. “The role of the church” Hämtad från http://dante.ilt.columbia.edu/papers/trotc/ (Hämtad 30/4-2014)
Litteraturhistorien [www]. ”Dante och den Gudomliga komedin”. Hämtad från http://litteraturhistorien.se/dante-och-den-gudomliga-komedin/, (Hämtad 30/4-2014)
Wikipedia [www]. “Dante Alighieri”. Hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Dante_Alighieri, senast uppdaterad 2014-05-27 (Hämtad 30/4-2014)
Wikipedia [www]. Divine Comedy”. Hämtad från: http://en.wikipedia.org/wiki/Divine_Comedy. Senast
uppdaterad 2014-05-03
Wikipedia [www]. Inferno (Dante)”. Hämtad från: http://en.wikipedia.org/wiki/Inferno_%28Dante%29. Senast
uppdaterad 2014-05-03
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar