ÄVENTYRETS SLUT: TILLBAKA TILL 2014

Vi ville stanna föralltid och suga in alla intryck och all kunskap som gick att hämta om den forna tiden som vi kallar medeltiden. Men vi visste alla att vi var för insatta i dagens samhälle för att kunna passa in i en tid där rätten att uttrycka sig inte existerade. Vi var också ganska hungriga och medeltidens mat var inte allt för lockande. Så vi alla kom överens om att det var dags att lämna Dante och medeltiden åt sitt öde medan vi tre försökte komma hem igen. Vi tog oss till cykeln som vi så fint hade slängt i en buske utan för kyrkan i all förvåning om var den hade fört oss. Vi tog upp den blå magiska tandem cykeln och gjorde den start klar. Nu gällde de bara att vi alla tre hade energi kvar att orka trampa oss ända hem till 2014. Jag jakob räknande in oss på tre och på tre trampade vi det hårdaste vi kunde. Det kändes till en början bra men efter bara en kort stunds trampande  hörde jag Jakob hur  Jesper började stånka och stöna bakom ryggen på mig. Snart var även jag igång. Vi insåg ganska snart att farten vi hade inte skulle räcka för att ta oss hem.

“Nu kraschar vi “ utbrast Jenny från pakethållaren när vi såg hur våran kurs var på väg rakt mot ett träd i en stad. Alla skrek vi i kör och med en smäll stannades cykeln av ett väldigt träd. Vi var dock snabbt uppe på benen igen och borstade av oss allt damm. På något märkligt sätt hade vi klarat oss helt oskadda. Men när vi vände oss om och fick vi syn på cykeln och kunde konstatera att det inte var fallet för den. Framhjulet på vår blå tidsresande tandemcykel var total kvaddat. Vi alla beklagade oss över den förstörda cykeln. “ vad ska vi göra nu” suckade Jesper. Hans fråga stod kvar obesvarad. Jenny kollade sig omkring och sa: “ tycker inte ni att den här staden ser lite bekant ut?”. Jag och Jesper höll med. Vi alla var nästan helt säkra på att det var fortfarande Italien och Florens vi befann oss i. Men nu såg staden lite mer sprudlande, färgrik och levande ut.

Vi var fortfarande väldigt hungriga efter besöket i medeltiden. Eftersom vi inte kunde fortsätta på vår cykel beslöt vi oss för att leta reda på något att äta. Det trasiga hjulet tog vi med i hopp om att hitta någon som kunde laga det. Vi började promenera i folkmassorna på en stor huvudgata för att sedan vika av på en mindre sidogata. Vi hittade där ett litet försäljningsstånd där vi hittade något korvliknande som fanns att äta. Medan Jakob och Jesper stod och glufsade i sig så beklagade sig Jenny över att det inte fanns något vegetariskt på menyn.

Efter att killarna hade mättat sin hunger noterade Jesper hur en man snabbt hastade förbi oss. “ kolla där” viskade han. “vadå?” frågade jag, Jakob, och Jenny. “ Tycker ni inte att han ser väldigt bekant ut” svarade Jesper. Jag och Jenny förstod inte vad han menade. “Häng på” sa Jesper och började smyga efter mannen med raska steg. Jag och Jenny var inte långt efter. Den mystiska mannen kom fram till en dörr som han öppnade och försvann in bakom. Innan Jag och Jenny hann säga något var Jesper framme och knackade på dörren. En lucka öppnades på dörren och en röst frågade vad vi ville. “Vi behöver hjälp” sa Jesper med en klar idé om vad han ville. Jag och Jenny kollade oförstående på varandra och undra vad det var som var så speciellt med just denna man och vad han kunde göra som kunde hjälpa oss. Jesper tog det trasiga cykelhjulet ur Jennys hand och visade upp det framför luckan. Med ett klick vreds handtaget om och dörren gled upp. Mina och Jennys ögon slog upp som stora kastrullock när vi såg vad Jesper hade sett. Framför oss stod nu en av mänsklighetens största uppfinnare. Ingen mindre än Leonardo Da Vinci.

Vi klev in i hans studio där ritningar och modeller av olika slag fanns. Vi var så fascinerade att vi inte visste var och vad vi skulle kolla på. Men Jesper behöll lugnet och visa upp hjulet för Leonardo. Han log och gick bakom en dörr och kom ganska snart tillbaka med ett cykelhjul. Dock inte ett vanligt gummihjul som vi känner igen, men de var i alla fall runt. Han tog vårt hjul, av gummi och innerslang och gömde i en låda utan att yttra ett ljud. “bytt är bytt” sade han sedan och log. Jag och Jenny stod bara och glodde och kunde inte få fram ett ord. Jesper, cool som han var, tog lugnt hjulet och var på väg ut ur studion tillbaka till cykeln. “Kommer ni” ropade han när han hade gått en bit. Jag och Jenny stod som såg ut som fågelholkar, men kände även vi av hemlängtan, så vi tog oss samman och hängde efter Jesper. Leonardo stod kvar och log åt oss. Jesper hade redan fått på hjulet på cykeln när jag och Jenny kom fram. “Är ni redo?” frågade Jesper. “ja “ svarade vi tagna av stundens händelse. Men vi hade nu i alla fall fått i oss både mat och inspiration till att göra stor dåd. Så vi trampade nu på hårdare än hårdast hemåt. “Mot 2014! “skrek vi så högt vi kunde och med ett öron bedövande sus försvann vi in i tiden.

Vi kom äntligen rätt. Vi pustade ut av lättnad. Vi hade nu varit med om en resa som väldigt få kommer att få uppleva, om man inte ska säga ingen. Vi har träffat både en av mänsklighetens största författare och en av mänsklighetens största uppfinnare och konstnär. Men vi var nu tillbaka i vår trygga tid. Vi alla tre tackade för äventyret och begav oss åt varsitt håll, hem mot en skön säng och ett varmt bad.

 

Ni har nu läst klart om vår resa tillbaka till medeltiden. Tack för att ni har tagit del av vår resa!

Jenny Storsjö

Jakob Josefsson

Jesper Mass

VÅR TID I TIDEN

Dante var någon som vi alla hade velat lära känna lite bättre.  Vi såg så tydligt hur han inte riktigt passade in i tiden då han hade såpass större tankar än vad folk hade på medeltiden.  Dock skulle man kanske aldrig kommit vidare i tiden om det inte funnits folk som Dante. Han skriver nästan på ett sätt som visar på att han vill komma vidare i tiden.  Boken skrevs nog mycket till del av att visa för folket att en synd är  en synd och att förlåta en synd är inte att inte ge påvarna pengar vilket medeltidens kyrkmän  ville hota med. Dante ville bryta sig själv och andra fria ur tidens tankar och lås. Dante menar att det är guds uppgift att döma och att det han gör i sin bok och sin gestaltning av karaktärer bara är att spegla sanningen som utspelar sig. Anledningen till att han har sagolika karaktärer som befinner sig i helvetets olika kretsar är för han som liten blev väldigt fascinerade och intresserad av sagolika ting då hans mor berättade många historier för han som liten. Dante berättade att han alltid varit intresserad av att skriva, men att en ny lust väcktes att uttrycka sina känslor när han träffa sin Beatrice. Han hade efter det aldrig haft svårt att uttrycka sig genom sin text. Anledningen till att boken skrevs förklarade Dante. Han ville visa människorna hur verkligheten såg ut. Han ville att folk skulle förstå att det är tron till gud som är det viktiga och inte till Kyrkan. För att kunna nå ut till folket och för att kanske trotsa kyrkan valde han därför att skriva på italienska istället för latin. På detta sätt ansåg Dante att alla kunde ta del av guds budskap och förstå vad det verkligen innebar.

VÅR CHANS

Alla våra frågor och funderingar kunde vi inte få svar på om vi inte talade med Dante. Det var endast han som kunde svara på de frågor om hans paralleller mellan helvete, himmel och jord samt om hur idén om just delen Inferno kom till.  Vi hade varit förberedda länge, men detta var ett ögonblick i våra liv som man inte kan förbereda sig tillräckligt inför.  Men vi alla var överens om att det var nu eller aldrig.

Dantes syn på helvetet, inferno, var intressant. Det svåraste var inte och skulle aldrig vara (hur länge vi än stannade) att ställa frågor. Det svåra var hur vi skulle formulera oss. Vi ville ju varken göra oss ovän eller provocera Dante. Detta krävde en del ansträngningar av oss då vi faktiskt kom från en annan tid, med mer utvecklade tankar och större perspektiv på livet och omvärlden, mer diskussioner om livet efter döden och från en tid med yttrandefrihet.

Det bästa i denna situation var att alla hade olika intresseområde hos Dante. Jag, Jenny, var mest intresserad av poetens liv. Om hur hans uppväxt, hans tillvaro och om hur hans medmänniskor har bidragit till att boken blev som den blev.  Jesper var intresserad av hans mening bakom boken, de gömda budskapen och framförallt varför inferno finns, och Jakob ville veta hur miljön och omgivningen påverkat boken, vad som inspirerat honom och vad som fått boken att bli som den blev.

Dante studera oss och harklade sig en aning och vi insåg efter en längre tids stirrande att vi nog snart var tvungna att säga något.

- “ursäkta, men är det du som är Dante?” sa jag, Jenny, med andan i halsen.

- “vem frågar?” sa Dante med en snäll, men ändå vaksam röst.

- “det är så här att vi tycker att du är ypperligt bra på det du gör, att skriva. Vi har färdats långt för att få träffa dig, för att få diskutera dina fantastiska verk med dess författare och för att få dela våra tankar om ditt fascinerande sätt att formulera sig på. Vi lovar att vi inte kommer uppta för mycket av din tid”, utbrast Jesper.

Dante kollade återigen granskande på oss, log sedan och gjorde en gest att vi skulle flytta oss från folksamlingen.

-”hej!”, utbrast vi när vi kom undan från folksamlingen, en bit bort från kyrkbacken och äntligen fick chans att hälsa.“ Vi har en del frågor om Inferno och om dig som vi undrar om det finns möjligheten att få svar på?”

-”Jag kan ju försöka att förklara  och svara så bra jag kan”, sa Dante. “Men glöm inte att min bok inte är gjort efter vad jag har för värderingar i livet, om folk eller om vad jag anser vara en synd. Jag har skrivit det jag är lärd, vad Gud tycker. Guds enda vilja är att vi ska vara goda, att vi ska ta hand om varandra och att vi älska vår näste som vi älskar oss själva. De som inte kan leva upp till detta hamnar i helvetet.”

Dantes ord sjönk in i oss och vi var redan påväg mot en djupare förståelse för poeten.  Vi tre resande kollade på varandra och vi såg nervositeten i varandras ögon.  Tillslut, efter något som kändes som minuters spänd tystnad så klev jag, Jenny, fram, tog ett djupt andetag och var beredd på att ställa min fråga.

- “du har namngett och identifierat många som plågas i alla Infernos kretsar. Speciellt så har du gett namn på florentinare? varför? Är du inte rädd för att folk ska gå emot dig?“, sa jag undrade. Jag var intresserad över huruvida hans medmänniskor hade behandlat honom i livet eftersom att de fanns med i helvetets kretsar. Jag undrade även om det inte var jobbigt att peka ut folk i en bok. Om man pekar ut tillräckligt många så skulle dessa kunna gå emot mot en.

- “jag tror att man kan förklara det som något i stil med att “ha dina vänner nära, men dina fiender närmre” ”, sa Dante och log återigen. “Jag skriver det som jag har upplevt, det som jag har hört och det som jag vet. Även om de skulle varit mina vänner eller fiender så är det straffet de fick det straffet de förtjänar. Kanske finns det lika många okända personer, vänner och släkt som också plågas i Infernos alla kretsar, men jag ser inte meningen med att lida över deras öden och göra det till fokus på resan. Istället väljer jag att berätta om det jag ser. Min tanke var att förklara hur det kan sluta om man syndar. Oavsett vem som blir den utpekade i helvetet så vill jag att folk ska se. I mitt liv har jag stött på många hinder och många elaka människor, jag växte upp utan en moder och jag lever i en värld där jag ser påvar och kardinaler göra orätt. Jag vill ge människor lite hopp om att även om du har levt ett liv där folk har syndat i din närhet, på ett sätt då du har blivit lidande, så kommer de att bli straffade.  Varför ska folk döma mig för att jag berättar sanningen? Om du syndar så kommer du att bli straffad. Men synden är inte att inte ge pengar till kyrkan, synden är att synda. Så som att utföra äktenskapsbrott. Dock är straffet lättare för de som gjort en, så att säga, lättare synd. Jag är bara ärlig och om folk inte uppskattar det så får det vara så. “

- “och alla dessa sagofigurer som finns med? vart kommer de ifrån?” sa jag, Jenny, och tänkte på de sagofigurer som man får läsa om att Dante ser i de 9 kretsarna.

- “min mor dog när jag var liten, endast 5 år, så det enda jag kommer ihåg från henne är de berättelserna som hon berättade för mig.  Jag ville ha med en del av henne i min bok, även om jag inte kommer ihåg så mycket av henne.  Hon var inte en person som platsade i Inferno.  Men utifrån vad hon berättade för mig och utifrån de jag och resten av världen har hört om dessa sagoväsen så har de gjort sig skyldiga för en plats i en av de 9 kretsarna.  Jag tyckte också att det var viktigt att ha med väsen som de flesta har hört om så att läsaren lättare kan relatera till det som står. ”Dante såg oberörd ut när han pratade om sin mor vilket kanske inte var konstigt när hon dog då Dante fortfarande var ett barn.

- “Hur fick du intresset för att skriva? Vart växte det fram ifrån?”, frågade jag, Jenny. För även om vi alla visste att Dante hade gått på en bra litteraturskola där fokus låg på att skriva så behöver man mer än så. Man måste ha inspiration, känsla och vilja.
  

-“jag har alltid känt. Redan när jag träffade Beatrice så växte något fram i mig. Jag kände att världen var större än det vi såg och jag visste att Gud fanns och väntade på oss efter livet. Gud väntar på oss med öppna armar om vi inte har syndat. Jag ville inte endast tänka mina tankar och kunskap. Jag ville också dela den med andra. Kanske började allt med min moders berättande när jag var liten eller så började det när jag själv läste, jag vet inte. Men jag vet att jag vill dela mina ord med folket. Jag vill ge folk en möjlighet att göra rätt för sig. Jag vill lära folk att välja rätt väg på livets stig.”

En stunds tystnad uppstod. Dante var inte som vi trodde att han skulle vara. Han var öppen, tankfull och verkade vara en snäll man. Plötsligt hade jag, Jenny, fått svar på alla mina frågor i bara ett par. Det var intressant att se hur han sammanfattade allt. Helt olikt den tjocka boken “Den gudomliga komedin”. Jag kollade på de andra för att göra tecken på att de kunde ställa sina frågor.  Jag var riktigt spänd på att få höra även deras frågor och svar.

- ”Drog du paralleller mellan din resa genom helvetet, skärselden och paradiset och ditt liv?” frågade Jesper nyfiket.

- ”Ja det gjorde jag. Du förstår, det var en svår tid i mitt liv, jag tillhörde den politiska oppositionen i florens och blev landsförvisad. Jag ville skriva om hur jag mådde och om vad gick igenom på ett sätt som många skulle förstå och kunde relatera till. Jag valde då att beskriva en resa igenom Inferno och på så sätt visa min resa genom helvetet jag var tvungen att gå igenom för att bli förlåten och få komma in i paradiset. Vad som drev mig och höll mig igång genom allt var i boken min ungdomskärlek Beatrice som väntade på mig i paradiset och symboliserade det goda i livet som jag söker efter.” svarade Dante.

- ”Tror du att dina dikter kommer att leva kvar efter du har lämnat denna värld?”.

Dante funderade ett tag och svarade sedan:
- “Ja det tror jag. Jag har skrivit mina texter i vers så att de lätt ska kunna återberättas och alla kan relatera till mitt tankesätt kring synderna. Boken är också till skillnad från många andra kristna skrifter skriven på folkets språk så fler kan ta del av den. Jag vet att folk kommer vilja läsa om detta i många år framöver eftersom människan är nyfiken och kommer alltid vilja veta om hur det ser ut efter döden, hur det går till i helvetet, skärselden och paradiset.”

- “vad hoppas du folk ska lära sig från din bok?” frågade jag, Jesper, nyfiket

- ”Är inte det uppenbart? Att folket ska se att det blir konsekvenser utifrån deras liv och att Kristus väg är den rätta, men också att du måste kämpa dig igenom det onda och ju längre ifrån desto lättare blir det. Ibland behöver man en vän som kan hjälpa dig på vägen och en motivation att nå fram till slutet som till exempel en älskades famn. Du ska aldrig vika ifrån den rätta vägen även fast människan inte är perfekt och kommer vilja vika av från vägen. Vägen kantas av faktorer som kommer locka ner dig men ju längre du kommer desto lättare blir det att stå emot och tillslut om du har lyckats stå emot allt så kommer du finna lyckan.”




"Jag måste bara fråga" sa Jesper, "I din bok, Inferno, skriver du att otrohet är en synd som tar dig till den andra kretsen, men du själv är en ju gift man som ändå samtidigt är kär i en annan kvinna".

Dante tittade på mig besvärat och sa "Jo det är sant. Om jag bara som ung hade tagit chansen och rymt iväg med Beatrice så hade det varit vi nu och jag hade sluppit bli bortgift. Förresten så bedrev jag aldrig otukt med henna utan höll det inne och stannade vid min fru, därför har jag inte  gjort något fel."

- “ Men vad var det från hela början som fick dig att börja skriva på Divina Commedia?” frågade jag Jakob.

- “ Min vision är att kristendomen, tron och kärleken till gud är den rätta vägen. Men allt för länge har jag sett hur kyrkans mäns vrider om budskapet från gud till sin egen fördel för att de ska få makt och rikedomar. De agerar inte längre som guds talare. Jag vill visa omvärlden hur det verkligen ligger till. Att det är så att de är tron till gud som är det viktiga och inte tron till kyrkan. Det är inte påven som avgör om du syndat eller inte, det är gud. Det är inte heller påven som kan förlåta dina synder gentemot en summa pengar. Jag vill visa hur galet det hela har blivit där folk glömt bort religionens huvudsakliga syfte.” Svarade Dante

-” Vi kommer från en tid där kyrkan inte har samma roll som idag, tror du din bok har påverkat och lagt grunden för nya idéer?” Frågade jag, Jakob

Dante kollade lite förvånat på mig men verkade också lite lättad. Han svarade:

-” Ja min bok visade kanske rätt väg för många och budskapet spreds vidare i generationer. Folk förstod antagligen hur jag tänkte och såg på det hela som jag gjorde. Sen valde jag också ganska banbrytande att skriva på italienska istället för latin. Genom att göra det kände jag att jag kunde nå ut till folket med mitt budskap. På så vis kan jag visa den rätta vägen för dem. Annars följer de bara kyrkans och påvens vilja blint och ger bort allt de har, för att de själva inte kan tolka guds budskap på latin.”

Dante kollade på bort mot kyrkbacken och vinkade mot någon

”Ni får ursäkta mig, men nu måste jag rusa vidare”, sa Dante och tog oss var och en i hand.

”Tack för alla svar. Det var verkligen intressant”, sa Jesper artigt och Jakob och Jenny hummade instämmande.

Dante rusade iväg och vi tre kollade efter honom där han gick.

Källor:
Bild

Läreri [www] "Litteraturhistoria" Hämtad från: http://lareri.weebly.com/litteraturhistoria.html

POETEN DANTE ALIGHIERI

Dante stod nu framför oss. Vi visste att viktigt inom litteraturen på medeltiden var riddarväsendet och, framförallt, kyrkan: vilket visas i Dantes verk ’den Gudomliga komedin’.  Eftersom vi nu var här och hade chansen att fråga ut Dante, en av världens främsta författare genom tiderna, med de frågor vi hade om Den gudomliga komedin, Divina Commedia, så krävdes det att vi visste vad vi skulle säga.

Något som var självklart för oss alla var att vi ville veta mer om den första delen i verket, Inferno: helvetet. Vi var övertygande om att denna man, som vi snart skulle få utbyta några ord med, inte skulle ha några större problem med att prata om sitt verk. Vi visste att Dante var en man som gillande att uttrycka sig och vi visste att vi ville höra.
                             Dante var inte en vanlig man utan också en florentinsk författare, Italien Nationalskald. Han kom från en bra familj men hans mor dog då Dante bara var 5 år. Han blev bortlovad vid 12 års ålder till sin framtida hustru. Dante hade dock ögon för en annan flicka vars namn var Beatrice.  Denna Beatrice blev mycket och ofta inspirationskällan för Dantes skrifter. Vid Beatrices död började Dante att skriva skrifter till hennes minne.  Dantes tidigt väckta intresse för poesi är tydlig med tanke på hans verk. Han fick chansen att leva ut dessa då han både gick på en kristen och klassisk litteraturskola. Dantes texter var annorlunda i jämförelse med andras då han bröt mot trenden att skriva på Latin. Istället skrev Dante på landets språk, Italienska, vilket ledde till att en större mängd människor kunde ta del av hans texter och verk. Dante och kyrkan hade en del konflikter då han tyckte att kyrkan varken var anpassad tidsmässig eller politiskt till världen. Kanske var det därför han skrev på landets språk istället för latin, kyrkans språk, för att provocera. Dante sa att kyrkan hade glidit alldeles för långt från sitt ursprungliga syfte: att vara Guds talare, och gått samman för mycket med staten, samt flyttat sitt fokus från att vara andliga och etniska vägledare för folket till att bli något kyrkan inte var. Då Dante var aktiv i politiken så hade han visst inflytande till att väcka dessa tankar om kyrkan hos andra folk också.  Hans inflytande ledde till en nästan oavbruten konflikt med påven samt andra kyrkomän som var emot hans syn på kyrkans arbete. Detta ledde senare till att Dante blev landsförvisad från sin hemstad Florence i Italien, vilket gav honom ett liv i flykt. Det var under den resande tiden som de flesta av hans senare verk kom till.

Som poet så var Dante en nytänkare, vilket är intressant då det förr var ovanligt med tankar utanför kyrkans. I alla hans verk, inte bara ‘Den Gudomliga komedin’ visar Dante på en ny tids era. Han bryter sig fri från de tankar som en medeltida man “skulle tänka”. Det som just gör verket ‘den gudomliga komedin’ extra speciellt är att verket är en påhittad bild av livet efter döden men ändå illustrerar något mer än vad folket då hade för tankar. Man kan tydligt se drag av kommande epoker och genrer i Dantes texter, detta är väl kanske det klaraste exempel på att Dante var nybanande. Han har drag av romantiken då han beskriver hur det kanske inte är människan som syndar. För att människan är smart och förstår att synder leder till helvetet. Han anser istället att det är det undermedvetna, själen som har en konstant strävan efter att göra det förbjudna och hemska.

Den gudomliga komedin (Divina commedia) av Dante Alighieri är en av medeltidens mest typiska böcker som visar den medeltida kristna tron och moraler. Boken är uppdelad i 3 delar, Inferno (helvetet), Purgatorio (skärselden) och Paradiso (paradiset). Här tänkte vi dock fokusera på Inferno och mer specifikt den andra kretsen. Dante Alighieri skrev boken på vers så att det skulle bli enklare att lära sig den utantill.

Dante Alighieris helvete är uppbyggt av 9 kretsar som är avsatser i helvetesavgrunden. Varje krets kännetecknas av en synd (ibland två) och varje krets har sin egen bestraffning för synderna. Bestraffningarna som Dante skriver om i den gudomliga komedin symboliserar verkligheten som du levde i under det syndiga livet. T.ex. om man lever ett kallt liv där man bara förråder och utnyttjar varandra så hamnar man i ett isblock där man bara har varandra att äta. Om man har varit otrogen så har man inte så stor chans att hamna i ett fast förhållande senare i livet, då man endast sårar andra. Dante har då dragit paralleller till sin bok och förklarat hur de otrogna paren hamnar i en virvelvind där de slungas omkring och slås mot klippor. I några utdrag ur Inferno kan du här läsa om helvetes andra krets:

Så lämnar jag den första kretsens dal och till den andras verop jag mig vänder vars trängre rundel rymmer större kval.
Här står den grymme Minos och skär tänder, rannsakar brotten innan in man går och snor sin svans och dömer och försänder
var nyanländ. När inför honom står en olycksdrabbad själ, hon allt bekänner. Och han, som synderna i grund förstår,
den dömdes till purgatorium redan känner och visar kretsen din hon sänkes, med det antal varv han svansen kring sig spänner.
----------
Och jag förstod att sådan plåga tär dem, som av köttets lust till trälar göras och ej förnuftet lytt, men sitt begär.
----------
Jag bad: ”O skald, hur gärna talte jag med dessa två som tillsammans röra så lätta, burna kring av stormens drag!”
----------
Jag utbrast: ”Vilka ljuva drömmar drömde väl dessa två, när väl längtans övermått till detta straff dem dömde!”
Och vänd till dem: ”Till gråt din bittra lott, Fransesca, rör mig, och med dig jag lider. Men säg mig, när och huru du kärlek fått
i trånfull suckans första ljuva tider er i sin makt, så att ni hjärtats val och längtans dunkla röst förstått omside?”
Hon svarade: ”Det finns ej större kval än att om lyckans tid bli påmind åter. Det vet din ciceron i jämmerns dal.
Men av din varma känsla jag mig låter förmå att yppa vad vår kärleks brand först tände an – fast som du ser, jag gråter.
En dag vi läste hur i kärleksband Lancelot snärjts, och över boken böjde vi oss helt aningslöst, på tumanhand.
Och våra blickar mot varann vi höjde från bladen, medan kindens färg oss svek, tills raden kom som oss vår trängtan röjde.
När älskarn kysste leendet, vars smek hans mun så länge åtrått, ömt betagen min mun han kysste, bävande och blek,
som aldrig mer blir från min sida tagen. Förförarn boken var, och dess poet. Vi läste icke vidare, den dagen…”
Den ena anden bittra tårar grät, då från den andras läppar hördes orden. Men ömkan mig i vanmakt sjunka lät
och likt en livlös kropp föll jag till jorden.

Kungen i helvetet är kung Minos som sitter bosatt i helvetets andra krets. Där på sin tron dömer han vilken krets de andar som kommer ska skickas till, detta visar han genom att vira sin svans runt sig och det antalet varv visar vilken krets du ska till T.ex. om han virar sin svans sex varv så ska du till sjätte kretsen, virar han två varv så ska du till den andra kretsen.

 Det tros också att hela historien ska symbolisera hans liv. Symbolisera hur han är vilsen i livet när han är vilsen i skogen, när Vergil kommer insänd av Beatrice symboliserar hur kärleken räddar honom från tre vilddjur som ska symbolisera synden. Vandringen genom helvetet visar hur han måste gå igenom att det onda och ta sig därifrån för att nå skärselden för att bli förlåten och kunna nå ett bättre liv när han kommer till paradiset.

I sina böcker så har Dante på flera ställen lagt in politiker från hans hemstad Florens. Han har även lagt in många historiska personer på fler ställen, här följer ännu ett stycke från andra kretsen i Inferno som exempel:
Jag sporde: “Mästare, säg vilka är det som så torteras av den svarta stormen?”
“Den första i den skara du vill känna” svarade han mig då, “var härskarinnan över ett land med många språk och folkslag.
Så djupt fördärvad var hon av sin lusta att hon i lagen lät legitimera var form av otukt, för att själv ej tadlas.
Det är Seramis, varom man läser att hon har efterträtt sin make Ninos; landet som nu sultanen styr var hennes.
Så kommer hon som tog sitt liv av kärlek och kränkte löftet till Sychaeus’ aska; därnäst Kleopatra, den lättjefulla.
Helena ser du, som så mycket ofärd har förspråkat, och den store Achilleus som drevs av kärlek i den sista striden.
Se Paris där, och Tristan”; och med fingret visade han och namngav mer än tusen skuggor som kärlek skilt från detta livet.

Under sin resa genom helvetet och upp på skärseldsberget har Dante Alighieri slagit följe med Vergilius (en känd poet från antiken och en förebild för Dante) men senare på toppen av berget måste Vergilius lämna Dante och det blir en tårfylld stund. När Vergilius har lämnat Dante slår han istället följe med sin barndomskärlek Beatrice upp till paradiset.

                                                                                                                                                                 

Källor:

Alighieri, Dante (1993). Den Gudomliga Komedin. Göteborg: Natur och Kultur

Wendell, Joakim (2014-11-30). ”Dante och Den gudomliga komedin”. Svenska123 [www]. Hämtad från: http://svenska123.se/index.php?option=com_content&view=article&id=80&Itemid=84 (Hämtad 30/4-2014)

Columbia [www]. “The role of the church” Hämtad från http://dante.ilt.columbia.edu/papers/trotc/ (Hämtad 30/4-2014)

Litteraturhistorien [www]. ”Dante och den Gudomliga komedin”. Hämtad från http://litteraturhistorien.se/dante-och-den-gudomliga-komedin/, (Hämtad 30/4-2014)

Wikipedia [www]. “Dante Alighieri”. Hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Dante_Alighieri, senast uppdaterad 2014-05-27 (Hämtad 30/4-2014)

Wikipedia [www]. Divine Comedy”. Hämtad från: http://en.wikipedia.org/wiki/Divine_Comedy. Senast uppdaterad 2014-05-03

Wikipedia [www]. Inferno (Dante)”. Hämtad från: http://en.wikipedia.org/wiki/Inferno_%28Dante%29. Senast uppdaterad 2014-05-03

 Bild:

Steve-lovelace [www] "The afterlife without God". Hämtad från http://steve-lovelace.com/the-afterlife-without-god/. Hämtad: 2014-05-05

 Wikipedia [www]. "File:Inferno Canto 5 line 4 Minos.jpg". Hämtad från http://en.wikipedia.org/wiki/File:Inferno_Canto_5_line_4_Minos.jpg, senast uppdaterad 2014-3-19.

EN VÄRLD, EN FÖRFATTARE

På något sätt tror jag att cykeln visste vad vi letade efter. Den kunde ha fört oss vart som helst i hela världen under en bred tidsperiod, men den tog oss till rätt plats och tid för att kunna hitta Dante och få ut så mycket som möjligt av vårt möte.

Cykelfärden hade fört oss till en söndag vid den lokala kyrkan i Paris, Frankrike. Folkmassor strömmade in i kyrkan uppklädda i deras finaste kyrkkläder. Vi alla tre trodde först att det var något väldigt stort på gång, som ett hovligt bröllop eller liknande. De visade sig sen bara vara den veckliga gudtjänsten. Religion och kyrkan hade en helt annan storlek och innebörd under medeltiden, runt år 1309, än vad vi känner igen från vår tid. Vi tre smög försiktigt in i mängden av folket, när vi kommit in letade vi upp en lämplig plats i en kyrkbänk där vi kunde utforska vad som hände runt omkring oss. En präst närmade sig altaret när tystnad och stillhet hade uppstått. Den starka rösten ekade i kyrksalen men utgick snart i periferin av min hörsel. Jag, Jakob, kollade intresserat på folkets engagemang för gudstjänsten och imponerades av mängden som var här. Plötsligt såg jag en man, några rader framför oss, som såg väldigt bekant ut. Formen på näsan som påminde om en örnnäbb och ett långt smalt ansiktet var det som fick mig att reagera. ”Kan det vara mannen vi sökte”, tänkte jag, ”kan det vara Dante?” Jag vände mig snabbt till de andra för att se om de såg vad jag såg. Jag såg hur Jesper och Jenny sken upp när de uppmärksammade det jag gjort. Gudstjänsten passerade långsamt när längtan att få träffa Dante verkade. Men så småningom kom den till sitt slut. Dante reste sig och följde Folkströmmen ut ur kyrkan, vi lika så. Strax utanför stannade han upp. Vi hann ikapp han och tjöt ut hans namn i glädje. Han vände sig om och kollade förvånat på oss alla tre som kom springande som ett gäng kossor som blivit släppta på grönbete.

 

                                                                                                                                             

Källor

Hoppelina [www] ”kor på grönbete”. Hämtad från http://www.hoppelina.se/sv/djurmotiv/124-fagelkvitter.html. Hämtad 2014-05-04

VÅR RESA TILL EN ANNAN TID

Vår resa börjar med en cykel. Ingen tidmaskin eller något svart hål, utan en helt vanlig cykel. Eller helt vanlig var den ju inte, eftersom den förde oss tillbaka i tiden. Till en plats dit vi länge velat komma. Den förde oss tillbaka till medeltiden.

Det var en helt vanlig dag då vi tre som vanligt satt och pratade om författare och författares verk. Vi kom in i en diskussion om Dante Alighieri och hans dikter. Tillslut drog vi slutsatserna om att det inte var någon annan än Dante som kunde ge oss svaret på alla våra frågor. ”Åh, jag önskar verkligen att vi kunde resa tillbaka på något sätt, så att vi kunde få träffa denna underliga man”, suckade Jakob bestrött. Vi andra nickade instämmande och alla blev vi aningen nedstämda eftersom vi insåg att chansen att träffa en snubbe från medeltiden var relativt liten.

Vi bestämde att det (efter några timmars ivriga diskussioner) var dags att cykla hem. Jakob och Jesper slog sig ner på sadlarna och jag, Jenny, fick sätta mig på pakethållaren på vår tandemcykel. Det gjorde lite ont i rumpan att sitta på  den hårda pakethållaren, men vi tre vänner turades om. Så om man bara tänkte på något tänktvärt (som exempelvis Dantes verk) under den tid man tvingades sitta där bak så var det inte så farligt.

 Jakob och Jesper började trampa igång cykeln när vi alla var på plats. Jakob var fortfarande upprörd över det faktum att vi inte kunde träffa Dante, så han tog ut sin ilska genom att börja trampa hårt och fort. Han trampade fortare, och fortare, och fortare... Tillslut cyklade vi så fort att tramporna åkte runt i en okontrollerad hastighet och fartvinden blåste oss i ögonen så att ingen längre kunde se vart vi cyklade. Vinden var öronbedövande och vi alla var förlamade av chock.

Plötsligt stannade cykeln tvärt och försiktigt öppnade vi våra ögon. Alla undrade vi en och samma sak ”vart befann vi oss?”. Vi klev av cykeln i det okända landskapet och snart hörde vi alla ett tyst brummande ljud som kom närmre. ”kolla där”, utbrast Jesper och alla vände vi vår blick dit hans hand var riktad. Förbi oss flög en flygande bil. Ja, en flygande bil! I baksätet satt ett barn, log stort mot oss och vinkade ivrigt. ”Men Jakob har du tagit oss till framtiden”, fnittrade jag, Jenny, nervöst. Bilen gjorde en skarp sväng, flög tillbaka igen och landade bredvid oss. Ur bilen klev en kvinna och ett ovanligt långt barn som båda såg trevliga ut. ”Men vad gör ni här ute i ingenstans?”, sa kvinnan och Jesper förklarade ivrigt om vår cykel och om vad som hade hänt oss. Kvinnan såg inte chockad ut utan log bara och sa ”ja, tidsresande på cykel brukar komma hit ofta”. Hon förklarade att vi hade cyklat in i år 2123, ett år där världen befann sig i harmoni och där freden alltid segrade. Vi alla blev lättade över det faktum att världen inte hade gått under eller förstört sig själv, men mest undrade vi nog alla hur vi skulle ta oss hem till 2014 igen. ”Gör bara som ni gjorde när ni kom hit, fast tvärtom”, förklarade kvinnan och vi alla utbytte en blick. ”cykla baklänges?” fråga Jakob. Kvinnan bekräftade och sa:  ”Du är inte så dum som du ser ut”.

Vi satte oss på cykeln och gjorde oss redo för att börja trampa bakåt då jag Jenny, kom på att jag behövde fråga kvinnan om något viktigt. Jag hoppade av pakethållaren där jag satt och sprang tillbaka till kvinnan. ”Har Leonardo Dicaprio vunnit en Oscar?” frågade jag och kvinnan kollade storögd på mig. ”Jag är ledsen, men jag kommer inte ihåg alla de gamla konstnärerna från er tid” sa hon. Besviket gick jag tillbaka till cykeln och hoppade upp på pakethållaren.

”mot medeltiden”, skrek Jakob och började cyklade med en väldig kraft bakåt. ”men va!?” utbrast Jesper och jag, Jenny, i kör, men det var för sent, Jakob hade redan styrt cykeln mot 1300-talet.

Nu skulle det ju passat bra om cykeln hade fört oss till 1300-talet, men eftersom ingen av oss var särskilt erfarna av att cykla en tidshoppande cykel så gick det inte riktigt som vi ville. Det första Jakob gjorde var att tvärnita in i Upplysningstiden, en tid som strävade efter de tankar som man har idag, om att människan är fri och kan tänka själv. Som tur var så hamnade vi inte mitt i franska revolutionen under stormningen av Bastilijen, utan vår cykel ledde oss till Marie Gouze. Marie Gouze, en filosof  som skapade grundtankarna om feminism och om att kvinnor ska ha samma rättigheter som män. Vilket inte upplysningstiden var en höjdare på att sträva efter. Gouze var en trevlig människa som bemötte oss på ett snällt sätt. Hennes tankar om jämställhet fick mig, Jenny, att förundras över hur tidigt dessa tankar föddes. Men det gjorde mig arg att veta hur kort bit på vägen vi idag har kommit. Under tiden jag, Jenny, och Gouze satt och diskuterade om hur vida de mänskliga rättigheter inte innefattade kvinnor utan endast gällde män var Jakob och Jesper mer intresserade  av att komma vidare tillbaka i tiden. Jag, Jenny, ville berätta så mycket för Gouze om allt som vi idag kämpar för, om hur feminism är missförstått, och ett av de mest omdiskuterade ämnena, men jag insåg att tiden har sin gång  och att det kanske var bäst att åka.   

Det nästa stoppet vi gjorde blev även vårt sista då Jakob trampade in oss  i medeltiden. Nu fanns det bara ett litet problem. Hur skulle vi hitta Dante, författaren som vi sökte?

                                                                                                                                                                             

Källor:

Wordpress [www]. “Female Badasses in History:Marie Gouze better known as Olympe de Gouges (1748-1793)”. Hämtad från_ http://spaceinvaderjoe.wordpress.com/2012/03/05/female-badasses-in-historymarie-gouze-better-known-as-olympe-de-gouges-1748-1793/ senast uppaderad 2012-03-05 (Hämtad 15/4-2014)

Bild:

Cykelhuset [www] ”Tandemcykel”. Hämtad från http://www.cykelhuset.se/webshop-cyklar/specialcyklar/tandemcykel.html. Hämtad: 2014-05-04